Vändpunkten mot Yezid efter Imam Husseins martyrksap.

När imam Hussein ledde sin karavan mot Yazid motsatte han sig två saker: förtrycket av folket och förfalskningen av Profetens budskap. Hussein var medveten om att hans marsch till Irak endast hade två möjliga utgångar. Antingen skulle han lyckas samla tillräckligt många anhängare för att besegra Yazid och göra slut på både förtrycket och det falska budskapet, eller så skulle han förlora men istället en gång för alla vinna slaget om läran och folkets politiska medvetande.



Imam Hussein förlorade visserligen militärt men härskarnas förtryck kunde inte längre legitimeras som Guds vilja.
Yazid och hans män kunde inte övertyga folket om att det som hände var Guds vilja.
De försök som gjordes att rättfärdiga varje handling som Guds direktiv förlorade stöd. Det var helt enkelt omöjligt att acceptera att Hans vilja skulle vara så grym och dessutom rikta sig mot just Profetens familj. Uppfattningen att profeten skulle ha sagt att man ska böja sig för en hänsynslös ledare förlorade snabbt mark.
Istället växte imam Hussein i folkets medvetande som en symbol för uppoffring och reform. Kampen mot förtryck, att ifrågasätta godtyckliga och orättfärdiga ledare kom nu alltmer att ses som en handling i linje med Guds vilja.
Imam Husseins karavan till döden utgjorde en vändpunkt i folkets politiska medvetande. Tragedin i den irakiska öknen har sedan dess utvecklats till en stark inspirationskälla för att ställa krav på egna rättigheter och motsätta sig ledarnas egenmäktiga handlande. Historien berättar om ett tiotal uppror som ägde rum strax efteråt och som hade imam Hussein som förebild och massornas krav som slagord.
De starka sorgemanifestationerna utvecklades till ett emotionellt ställningstagande mot härskaren. Att sörja blev till en handling som inget orättfärdigt förtryck kan slå ned. Under varje förtryckare som egenmäktigt sätter sig över ett folk blir då tårar för imam Hussein till kraftfulla oppositionella symboler.
Imam Hussein, Muharram, Ashora och Karbala är namn som fyllts med stark symbolik i kampen för reform och mot förtryck.
Ingen härskare har sedan dess kunnat underskatta denna innebörd. Det har blivit svårare att utöva förtryck och ännu svårare att utöva förtryck i religionens namn. Särskilt svårt att göra detta är det för härskare över shiamuslimer, en grupp som känner starkare band till imam Hussein än andra muslimer.
Varje år under Muharrams första tio dagar högtidlighåller man minnet av imam Hussein på olika sätt, bland annat genom sorgemöten, passionsspel, demonstrationer och politiska tal.
Ju starkare ett förtryck utövas desto starkare blir dessa uttrycksformer. Ashoradagen är därmed en av de viktigaste dagarna i islams politiska almanacka.

Källa: Islams politiske reformator HUSSEIN (författare Kamal Moubadder)